Jag tar en paus och skulden till fång..

Jag skrev för nu kanske en vecka sedan att jag tar paus från att publicera något på mina sociala medier. Samt att följa dem. Jag tycker vi behöver göra det för att dels vara mer här och nu och slippa stressen och ångesten för att du inte hinner eller har råd göra samma saker som dom du följer. Men i dag kände jag att jag ville skriva av mig. Kanske inte du följer mig på Instagram och har missat att jag gör en sommarpaus. 

Jag och Star är nu snart inne på får 4 vecka i kampen mot fång. Frågorna är många och valen lika så. Foderstat har alltid varit klurigt och nu ännu mer då jag måste vara mer noga med vilka värden grovfodret har. Man ska göra få byten och det är ju svårt. Höet tar slut och du köper av samma bonde men då kanske en ny skörd... då är det ju endå inte samma.. Att få ha sin häst på lösdrift är för mig det bästa och sedan Star fick gallor och svullna ben under natten på box. Ville jag ha henne där ute där hon mår bäst. Förutom mask och liknade gaskolik under hösten har allt varit okej. Våren kom och gräset lika så med värmeböljan. Glada hästar och vi motionerade nu mer uppsuttet  och sadelprövningen var nu inbokad. En gräs glad häst där folk runt mig sa ha lite koll. Jag kollade och kollade tills pulsen var där. Senare kom halsen och sedan kom veterinär och nu står du ensam i en liten hage och strikt gräs förbud. Vad hände?! Tog jag inte mitt ansvar ? Gjorde jag inte det bästa för dig? 
Jag köpte dig för ett år sedan och det var en risk. Med ingen bakgrund och "krogitgt" bakben som jag först inte såg. Föll jag för dig och tog med dig hem. Jag hoppas jag gjorde dig friskare och piggare. Första sommaren gick bra sedan har det varit lite upp och ned och nu detta. Man kan inte som ägare undgå att ge sig skulden för att man inte varit mer smart och uppmärksam. Skylla på hästen går inte. Hon äter gräs som är naturligt förstår inte alltid sitt bästa. Nu står jag vi här, en sommar som skulle bli äventyrlig, blev istället en kamp mot något vi människor inte riktigt kan bekämpa helt. När jag läser om hästar som avlivats blir jag ångestfylld och tänker att kanske jag måste ta det beslutet. Vad har jag orsakat dig :( När jag ser dig och din klara blick och envishet så får du mig att tro. Det är jobbigt lämna dig i stallet då du tittar efter mig. Dessa dagar hade gärna varit hos dig hela tiden...  Hur länge kommer vi behöva stå i sjukhagen och när blir du frisk och hur ont har du ? Kommer jag som jag vill, men det funkar inte nu. Men att skaffa en till häst så du har sällskap. Vill inte du ska stå själv, för du kommer behöva stå i en hage med lite gräs. Vi kommer behöva vara super försiktiga till nästa år och sakta vänja dig. Vi har lärt oss en hel del och jag har fått tänka om massor på denna korta tiden. Ge upp vill jag inte, även om det är tungt så skulle det andra vara ännu tyngre! Jag får ha is i magen och göra det bästa och läsa ännu mer! 

Men det är svårt att inte ta på sig skulden för vad som hänt :( 

(null)


Min dag i bilder | | Kommentera |
Upp